spillror

jag håller på att gå sönder.
totalt. jag är så trasig i både hjärta och själ just nu.
mitt liv kastades upp och ner på en handvändning.
bara för jag va ärlig, öppnade käften, förklarade.
just nu vet jag varken in eller ut.
jag bara står och trampar.
tror jag måste bort ett tag, och hitta mig själv igen.
för nånstans på vägen så försvann jag.
precis som känslorna, eller ja, många av dom iaf.
jag ger & ger & ger & ger.
jag ger för att jag VILL & jag tycker om att ge på olika sätt.
det är sån jag är.
men vad får jag för det?
"bra, va duktig du är, skitbra, du tar tag i allt, ser till att allt funkar, du är så bra..."
vad är de som är så jävla svårt att göra nått för MIN skull?
ingen som kan slita tag i mig o säga; "hey nu drar vi, de här kommer du uppskatta"
jag vet att jag har jävligt svårt o få tummen ur, men de har sina orsaker det oxå.
jag har knappt ätit sen i fredags.
skakar.
torr i munnen.
försökte döva mig med rödvin igår.
de gick inge vidare.
vilket jag redan visste.
de va ett prakt exemplar på hur man INTE ska hantera sina känslor.
jag vet inte hur de här ska fortgå.
OM de ens ska de.
22:a aug. kl.13 kanske jag får fler svar.
who know's.
jag har börjat ge upp hoppet om det mesta känns de som.
och de är inte den person jag är.
jag ger aldrig upp.
men att känna sig så jävla ensam, bland så många underbara människor funkar inte.
ensam är stark, men inte hur länge som helst.

jag har blivit iskall.
slutat bry mig, OM MIG SJÄLV.
det är en varningsklocka.
den ringer inte, den klämtar högre än alla världens klockor just nu.

Kommentarer
Postat av: Carro

Men älskade vän!! STYRKE KRAMAR Vad ere som händer!! :(


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback