Ärligt talat..
Är livrädd för att berätta.
Att inte bli tagen på allvar.
"Äh, de är ju inget som syns, du inbillar dig, de är psykiskt" osv.
De är inte de jag vill höra, inte de jag behöver.
Jag VET att de är skallen som spökar till det ännu mer, jag vet de.
Och jag vet att DU, min kära mamma bryr dig & vill veta vad det handlar om.
Om jag pallar så kan vi ta de när jag kommer ner, men absolut INTE tvinga fram nått.
Hon finns där, va de än är, positivt som negativt.
(PAPPA oxå, givetvis!!)
Hade de vart för ett par år sen hade jag bett henne hålla käft o sluta "låtsas att hon bryr sig".
Jag hade en period där jag inte va i mitt esse,
jag mådde inge vidare & visade de genom att va arg & tvärtemot.
Men så är det inte längre, det är jag glad för, att vi har en bättre relation.
Det är bara de att jag är så jävla feg ibland.
När de kommer till saker som påverkar mig negativt, så antingen blir jag pytteliten,
drar mig tillbaka och nästan isolerar mig helt på olika plan.
Eller så går jag till försvar med taggarna utåt.
Dåligt försvar, men de är så jag funkar ibland, tyvärr.
Vi är alla pyttesmå och väldigt osäkra ibland.
Man kan känna sig som 5 år och verkligen önska att man var det igen..
Allt kan inte bara vara bra.
Oavsett vad vi har för problem så är det upp till var och en själv att bedöma allvaret i det.
Sen vad andra tycker och pratar ska man bara strunta i ..
Kan man få hjälp och rådgivning så är det en sak.
Men jag kan aldrig tala om för en annan människa hur den ska tycka eller känna...
Man ska egentligen inte skämmas för någonting..
Men ändå tror jag de flesta har något i livet som de skäms för.
Vad ger andra rätten att döma ??
Åsikter kan väl alla ha om allt..
Negativa saker gör att man blir osäker och feg..
Det är alltid obehagligt..
Men jag brukar tänka som så om jag har det jävligt att det finns faktiskt de som har det värre...
Å ja .. jag är jätteglad att du har fått lite rätsida på dej själv och din tillvaro så vi kan umgås som mor och dotter på ett bra sätt..
Bra jobbat av oss båda va ??
Vi syns snart och det ser jag fram emot..
Kramar mamma
Gumman, du kan prata med mig om ALLT! Hoppas du vet det. Jag vill att du ska berätta så jag vet om jag kan hjälpa! Och jag skulle aldrig påstå att det "bara är psykiskt" som det står där uppe. Jag finns tillgänglig på msn mest hela tiden. Du har funnits där för mg så mycket, ge mig en chans att få hjälpa dig, hjärtat!
Vill bara att du ska må bra för jag tycker om dig massor! -hälla en stor hink flytande kärlek över Anette- <3
Men skriv imorgon om du känner att du behöver prata om det! Du är viktig för mig, du ska må så bra som bara går!
Nu ska jag sova. Puss love!