T0KA - Tankar från mig & livet.

Ja. tiden går såå fort.
Men ändå så otroligt sakta..
Jag menar ; Svante va liten, liten, liten kissebebis nyss..
Nu har han blivit större, men är fortfarande liten..
Det va augusti nyss & allt kul som hände då,
men de är ändå 7månader sen?!
Kändes som de va igår vi va på första ultaljudet,
men de är 7 (!!!) månader sen det oxå!
Det är 4 månader sen vi flyttade in här,
känns som vi bott här betydligt längre än så!

I varje fall, allt är ganska bra trots allt.
Jag har ont, framförallt på kvällarna pga foglossningen.
Kan knappt resa mej ur soffan utan att de hugger till och gör tok ont.
Känner mej lite ensam och otillräcklig ganska ofta nu med.
Det finns ingen som står mej sådär nära just HÄR där jag behöver de som mest.
Att kunna gråta hos när de behövs, att bara få vara med.
Blir sådär liten, och fördriver tiden me datan ist, verkligheten rusar förbi då,
och tidsuppfattningen försvinner en aning.
Höjdpunkten på dagarna känns som den består av att laga middagen.
Inte kul alls. INTE!
Skjuter upp de som går, orkar inte riktigt me.
Har tappat gnistan tror jag.
Det är inte som de brukar.
Men de är väl så det blir ibland.
Och en del av det är nog mitt eget fel.
Onödigt bråk o tjafs oxå.
Varför ska sånt komma tillbaka NU?
Vi har ju sluppit de hur länge som helst...
Jag ORKAR inte just nu bara!

Sara, du är guld värd.
Bara så du vet.